Sista matchen på Visättra IP

Stuvsta IF- IK Viljan= 2-2 (2-0)

 3min 1-0 Isabella Praneethphonkrang

23min 2-0 Isabella Praneethphonkrang

62min 2-1

92min 2-2

Första matchen efter sommaren mot duktiga IK Viljan från Strängnäs. Vi vet att Viljan är bättre än vad deras tabell placering visar som är sista platsen. Vi hade hoppats in i det sista på att få spela på nylagda Stuvsta IP men nu blev det istället sista matchen på Visättra IP.

Vi startar matchen exakt som vi vill och vi dominerar från start. Vårt nykomponerade anfallspar Linnea och Bella hittar varandra och Bella kommer helt fri och sätter säkert 1-0. Vi forstätter att spela mycket bra och ger inte Viljan en chans. Alex och Pecka vinner allt där bak och Sofia och Lenngren vinner allt på mitten. Skönt att se att vi verkligen vågar spela oss ur situationerna. Vi skapar ett par fina chanser och i min 23 sliter sig Sofia loss och passar perfekt till både Linnea och Bella. Där Bella hinner först och stöter in 2-0. Vi spelar oerhört bra. Det enda som inte riktigt sitter är hörnorna som inte funkade alls. 2-0 står sig i halvtid men det kunde varit både 3 och 4-0.

I andra verkar vi nöjda och nu sticker även Viljan upp och kommer med några farligheter. Vi har också några riktigt fina chanser men det är Viljan som reducerar i min 62. När deras snabba forward rycker sig loss och rundar Rebecca till 2-1. Spelet är fortsatt jämt och vi gör några byten och får ny energi i laget och har ett par chanser att spika igen denna match. Men bollen rinner inte vår väg. När vi tror att domaren skall blåsa av i min 92 på vår inspark så vinner först Sofia nickduellen men 2a bollen går till en Viljan spelare som slår en lång passning till en fristående Viljan spelare. Skottet täcks och returen går till en Viljan spelare som sätter kvitteringen. Inte direkt rättvist men är vi inte bättre på att stänga matcherna kan det gå som denna söndag. Vi tackar duktiga Viljan, domarna och våra fans som trotsade regnet denna kväll för en bra match. Nu tar vi nya tag mot Marieberg på söndag.

//Robert Nilsson